Den unga Hillevi håller hårt i sin lilla kappsäck och ser upp mot det stora huset som tornar upp sig framför henne på kullen. Det ser nästan ut som ett slott med tornrum och hon har aldrig sett något så pampigt i hela sitt liv.

Hon är sexton år fyllda och nu förväntas hon att klara sig själv. Där hemma i skomakartorpet finns det många munnar att mätta och efter en hel del sökande, har hon haft sådan tur att hon fått arbete som tjänsteflicka hos greven och grevinnan Bonde. Hillevi har aldrig gjort något hon behöver skämmas för, men hennes fars dåliga leverne har lett till att ingen hemma i Kungälv vill ta emot henne.

Men trots att hon är långt hemifrån, trivs hon bra på Tjolöholm. På många sätt är arbetsbördan mindre än hemma. Hon får mer att äta, sängen är mjukare – och de har vattenklosett! Samtidigt känner hon starkt att hon längtar efter ett annat liv, ett liv som inte bara består av hushållssysslor från morgon till kväll. Inuti henne växer en längtan efter att få vara en del av världen utanför Tjölaholms väggar, och genom grevinnan får hon så småningom en glimt av fotograferandets fascinerande värld.

Parallellt med Hillevi följer vi Daphne och hennes liv i nutidens Lund. Även Daphne drömmer om att arbeta som fotograf och ligger i startgroparna för att öppna en fotoateljé. Men så bryter coronapandemin ut och hennes planer går i kras. Ska hon tvingas leva på sin sambo nu?

Trots att det är mer än ett sekel som skiljer Hillevi och Daphne åt, har de en gemensam dröm: att arbeta med sitt livs stora passion och försörja sig som fotograf – och deras tankar och levnadsöden vävs ihop på ett spännande sätt …