Intrigo

Klockan halv fyra på natten ringer telefonen. Judith Bendler tittar på displayen och ser att det är ett okänt nummer. Trots att det är kolmörkt både inne och ute känner hon sig klarvaken. Hon svarar och tar emot ett samtal som kommer att vända upp och ned på hela hennes tillvaro.

Genom ett svagt pulserande knaster på den dåliga linjen hör hon en röst som tillhör någon som säger sig vara hennes son, Tom. Hon har väldigt svårt att ta in resten av händelseförloppet, när han säger att han vill träffas och att han kommer kontakta henne igen om några dagar.

Tom är ju död? Han är visserligen inte dödförklarad, men han försvann en kväll för tjugotvå år sedan och Judith och hennes man Robert har aldrig hört ifrån honom sedan dess. Tom hade just fyllt sjutton år när han försvann, och han hade det ganska trassligt med sig själv och droger. Att han fortfarande skulle vara vid liv var svårt för Judith att föreställa sig. Så vem är det som vill få kontakt?

Judith tror inte på spöken, det måste vara en bedragare i farten. Hon tar med sig hunden Django ut på promenad för att reda ut tankarna. Det är en vacker, klar höstdag och träden har precis börjat skifta i gult. Bilderna från den där hemska dagen när han försvann kommer fram fast hon försöker tränga undan dem. Efter promenaden sätter hon sig bakom skrivbordet och fortsätter på sitt stora projekt, en biografi över Erasmus av Rotterdam som ska vara färdig till jul.

Då slår det henne att just det, numret, hon skulle kunna kolla upp numret på displayen! Men det var så klart borta, hon måste ha råkat radera det. Hon börjar precis känna att hon kanske har drömt allting, när telefonen ringer.

Det är ”Tom”, och den här gången finner hon sig lite fortare. När hon ifrågasätter att han verkligen är den han säger sig vara så svarar han: ”Jag tror att du skulle ångra dig om du inte går med på att träffa mig.” Vad menar han med det? Är det ett hot?

De bestämmer att träffas följande dag på Café Intrigo klockan tre. Hon berättar inget om detta möte för sin man. Hans hälsa har försämrats den sista tiden och hon vill inte oroa honom i onödan. När hon kliver in på kaféet låter hon blicken svepa längs med raderna av bord. Det är ganska glest med folk, och ingen påminner det minsta om Tom. Nu är det ju ganska många år sedan sist, men ingen verkar ta någon större notis om henne heller. Hon slår sig ned vid ett bord och väntar. Och det som händer sedan är början på en farlig katt- och råttalek. En ”ospecificerad rädsla” dyker upp inom henne och hon är fast besluten om att ta reda på vad det är som händer. Tänk om det faktiskt är Tom, tänk om han lever? Kort därefter kommer ett telefonsamtal till och Judith bestämmer sig för att det är dags att kontakta en privatdetektiv …